Tenorans

Strövade med min kära vän Eva i blåbärskogen igår, Nikey vallade mellan oss och dom tre små barnen.
Vi fann drömställen med mängder av blåbär på sina ställen. Ett par timmar gick snabbt när vi, som vi ofta gör, småpratade om livet och dess små o stora mirakel som ibland uppenbarar sig framför oss - ibland när man minst anar det....det gäller att vara lyhörd och uppmärksam.... 

Vi fick ihop gott om bär och att rensa dom tog 1,5 timme.
En skön stund sittandes på trappen, ja lite ont i ryggen gav det allt, men det var skön luft och lätt lätt duggregn. 
Min 86-åriga granne tittade ut och hon berättade drömmande om alla sina turer i skogen i yngre år, hur mycket bär hon brukade plocka och koka sylt på. Hur hennes bortgågne man byggt olika varianter av rensgaller och system för att underlätta för henne att skilja bären från blad och annat skräp....

Jag gav Olga några liter av mina bär och hon tog tacksamt emot dom och skyndsamt torkade hon en tår ur ögat....
Det värmde så gott!
Tänk vad lite det behövs ibland för att göra någon så väldigt glad!